Varanasi
Så, nu har det gått några dagar sedan jag kom ut i verkligheten igen.
Det var fantastiskt att få börja prata igen och att få dela alla erfarenheter med dom andra 37kvinnorna på kursen. Det kändes som om jag känt dom länge länge fast vi aldrig pratat innan :)
Samma dag som kursen slutade tog jag en nattbuss till Delhi, i Delhi spenderade jag dagen hos en indisk kvinna, Anupama, som oxå gjorde kursen och åkte med samma buss som mig (hon är fantastisk och en stor inspiration för mig, 41år , singel, egenföretagare som totalt bytt bana från design till att ha popp-up restauranger med japansk mat som hon själv lagar!)
I Delhi tog jag nattåget till varanasi.
Fyra dagar stannade jag där, hittade ett mysigt hotel med bra personal och en restaurang med bra mat. Lärde känna en tysk rese-journalist som heter Oleander, vi har haft många långa och filosofiska diskussioner kring livet, hur det är att leva med en depression, hur olika händelser i livet formar oss, osv. Tro det var precis vad jag behövde efter meditationen, få diskutera alla tanka, idéer och funderingar som väcktes under 80h av själv-reflektion! Tack Oleander!
Som det känns nu är Varanasi ingen stad som jag vill besöka igen. För mig består den av smala, labyrintliknande gator, de konstant brinnande eldarna på Ganges strand där folk kremeras och så klart Ganges.
Ja, Ganges.... Jag ville åka till Varanasi för att få doppa fötterna i detta det heligaste vattnet i Indien, och få göra det i den heligaste staden i Indien. Nu är det gjort och så här i efterhand känns det som en konstig önskan eftersom jag inte alls ser mig som, eller känner mig spirituell. Men, det känns iaf bra att jag gjort det! :)
Igår var det en stooor fest i Varanasi. Längs med Ganges strand finns runt 60 olika ghats, vid en ghat tillbes en hinduisk gud, (tror dom vanligtvis har ett litet tempel till på varje ghat men jag är inte säker). Det är bara ett fåtal av dessa som vårdas och brukas dagligen av hinduer. Men, igår var dagen då alla gudar hyllas, alla tempel pimpas och många byggnader längs med Ganges blir nymålade. På kvällen tändes ljus på alla ghats, sanslöst många ljus! På stora trappor upp till tempel tändes ljus på alla trappsteg med 0,5m mellanrum!
Jag beskådade detta dels från en båt och dels genom att gå längs med stranden, och det var mycket folk, lite väl mycket för min smak... Någon sa att det vanligtvis kommer 200.000 pers för att ta del av festen, och detta centrerat till en 1-2km lång strandpromenad...
I skrivande stund är jag åter igen på ett nattåg, denna gång från Varanasi till Kolkata. Jag klev på tåget 01.30 och har sovit några timmar. Imorgon förmiddag tar ja äntligen flyget till Andamanerna!
På tågstationen träffade jag en amerikansk tjej som visade sig skulle åka samma tåg som mig. Hon flyger vidare från kolkata ikväll men vi ska göra sällskap under dagen idag, hon ville handla tyg, mycket förnuftig tjej tycker jag :)!